Jag vet att folk säger att skratta åt ett pruttskämt är ett tecken på omognad. Och på något plan håller jag med om detta. Men på en annan nivå... Enligt min erfarenhet är absolut ingen immun mot det skämt som följer av en extremt välplacerad fis. Jag menar det. Jag tror att man måste vara riktigt så utmattad, så generad, så irriterad, för att inte skratta åt en välplacerad fis (vanligtvis när insatserna är höga, när folk väntar på en bekännelse, när allt blir tyst av någon anledning för ett ögonblick) för att inte längre bli kallad människa. Detta är bara min antropologiska observation efter 35 år som apa i människosamhället.

En välplacerad fis KOMMER att ta år av din dom. KOMMER att hjälpa din artikel att bli accepterad. SKA be servitören värma upp maten. Men med makt kommer ansvar. Du måste vara omdömesfull. Man får bara ett visst antal "pruttskämtpass". (för protokollet, jag har bara gjort typ 1-2 pruttskämt i hela mitt liv... det är inte alls "min grej" – jag bara observerar här).